Våga säga nej

Alla har ett liv, ett liv man själv ska ta hand om. För några år sen kunde jag inte ta hand om mitt liv, mitt liv gick i botten. För första gången någonsin ska jag skriva om hur min ungdom varit, hur jag växt som människa och stått på mig själv. Jag har blivit utnyttjad och spottad på. Internetmobbad och kränkt. För att ha något att inleda med så vill jag ge ett stort jävla tack till 4 personer. Denice Mamma Pappa och min syster Emilia. Utan er hade jag aldrig stått där jag står idag. 
 
I lågstadiet/mellanstadiet var jag en tjej som var populär bland killar och tjejer, hade alltid varit. Jag hade den snyggaste killen och de bästa vännerna. Det var en väldigt hastig vändning och allt detta älskande vände till hat. Jag blev sparkad på och utlagd på nätet av människor som tidigare varit mina allra bästa vänner. Jag hade ingen jag kunde lita på förutom Denice, hon var där, utanför min dörr innan jag ens hunnit blinka, för att ge mig sin axel och sina ord. Jag har alltid fått höra av henne att det någon gång kommer bli bra. När allt är som värst så tror jag inte att det är en levande själ som tror på just de orden. Men hon hade rätt, så rätt. Jag stod emot hat, blickar och ord i många år. Jag har bytt skolor och klassen fler ggr än jag kan räkna på en hand. Jag trodde aldrig att någit skulle bli bra igen. Jag började tro att det var mitt eget fel. Jag har alltid haft otroligt svårt för att säga nej, det har varit ett helvete för mig. 
 
Efter många om och men vände allt. Jag gick hos psykologer efter psykologer och tillslut hamnade jag hos den bästa, där jag fick lära mig ordet nej och dess betydelse. Jag började säga nej och säga ifrån. Allt vände, jag mådde bra. SÅ bra. Men så en dag så började det igen, man fick tydligen inte börja säga nej om man en gång inte kunnat det, jag blev en annan människa och var inte mig själv, "den söta, snälla oskyldiga Ida" Nej! Jag var visst den Ida, jag hade bara lärt mig att inte ta skit. Vilket gjorde människor ledsna för att de inte längre hade någon att hacka på. Men jag stod på mig. 
 
Min ungdom har gett mig så otroligt mycket och jag vill dela med mig av det till alla er människor som någon gång känt rädslan för att säga nej. Alla människor har rätt till att bestämma över sig själva och säga nej när man tycker något är fel. Låt aldrig någon styra över er. Av erfarenhet kan jag tala om att det kommer bita er i häcken senare. Tro mig, du är du. Du är bäst, tro på dig själv. 
 
Det finns en del av den här svaga delen av mig som fortfarnade sitter kvar, bland annat när jag bråkar med någon, eller får höra något jag inte alls vill höra. Jag kan aldrig sluta ögonen en kväll för att sova om jag har ett påbörjat bråk. Jag tar ofta saker större än vad det är. Det är något jag jobbar på varje dag. Men det jag kan säga är att jag är starkare idag är jag var igår och imorgon kommer jag vara ännu starkare!
 
Tro på er själva. Livet är alldeles för kort för att kasta bort på att andra ska leka med en!


Kommentarer
Postat av: denice

Vad fint mitt hjärta! Älskar dig. Alltid.

2014-02-08 @ 21:33:59
URL: http://denicethunb.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: